Rida Dalkarlsvägen 2013

– 22 mil till häst på 6 dagar

Ekipagen var:

Mia Lindgren/Obelix (arabvalack 12 år)
Caroline Rogner/Quick (arab/halvblod 6 år)
John Sjöberg/Göta (varmblodstravare 18 år)

Hur uppkom idé?

Vi fick reda på att Dalkarlsvägen (en vandringsled som går mellan Mora i Dalarna ner till Stockholm) fanns, på Facebookgruppen 4trail – Äventyr till häst.

Elisabeth Halvarsson i Arkhyttan hade ridit större delen av vandringsleden i omgångar och vi fick många tips av henne.

Dalkarlsvägen har en egen sida www.dalkarlsvagen.se och det är en vandringsled där det arrangeras årliga storvandringar.

Dalkarlsvägen

Våran långritt 2013

Dalkarlsritten

Målet med långritten

Att få en trevlig lagom äventyrlig vecka med förbokade övernattningar för hästar och människor, med minsta möjliga packning till häst.

Vi ville även ha en backup om någonting skulle hända oss eller hästarna samt rida genom någorlunda civiliserade marker. Möjlighet till att kunna koppla av och ändå uppleva möte ett visst mått av spänning.

Dalkarlsritten

Förberedelser

Jag gick med i föreningen Dalkarlsvägen och beställde hem deras 10 broschyrer som beskriver vandringsleden både med karta och sevärdheter med vägbeskrivning av delavsnitten. Köpte även hem Terrängkartorna (från Bokus) så att det skulle gå att studera närmare om leden bestod av avsnitt som var mindre lämplig att passera till häst.

Där upptäcktes att vägen från Sala och söderut till större delen skulle bestå av asfalt vilket gjorde att vi bestämde oss för att från sala gå rakt österut och avsluta i Heby.

Dalkarlsritten

Logistik

Jag och Caroline blev skjutsade från Rimbo till Färnäs strax söder om Mora, av Carolines man som lastade av oss och packning, för att sedan köra hem till Rimbo igen. John hade med sig sin Pickup med Göta i hästsläpet och vi skulle turas om att köra delsträckorna efter hästarnas behov.

Sista sträckan Saladamm – Heby red vi alla tre och väl framme i Heby kom Peter och hämtade John och Göta som åkte till Saladam och hämtade hans bil + släp och sedan körde Peter tillbaka till Heby och hämtade oss.

Dalkarlsritten

Service & Byte av ekipage

Vi hade bestämt att 2 st skulle rida och en skulle köra servicebilen med den hästen som skulle få ledigt och att den som hade servicen skulle fixa lunchen och rasthagar till hästarna, vilket var helt underbart!

Vid lunch kunde vi sedan bytas av och näste serviceuppgift bestod i att åka förväg och förbereda natthärbärget. På så vis kunde vi rida med lite packning och även ha en backup om någonting skulle hända

Dalkarlsritten
Dalkarlsritten
Dalkarsritten
Dalkarlsvägen

Tempo & Dagsetapper

Vi red i huvudsak i skritt, med dagsetapper på 30-40 km. Vi visste sedan innan att man får räkna med 5 km/timme och det gjorde att det kunde bli 3 timmars ridning på fm och 3 timmar på eftermiddagen, vilket kändes ganska lagom för oss.

Längden på dagsetapperna föll sig ganska naturligt beroende på var vi hittat övernattning.

Boende för oss

Vi hjälptes åt att ordna boende, dels genom att kunna få bo hos vänner längs vägen, men även genom att hyra in oss i hus med hage på lantgård och på Saladamms naturbruksgymnasium.

Några boenden låg direkt intill Dalkarlsvägen, medan andra krävde omvägar. I Vikarbyn bodde vi på Bed & Breakfast där vi även fick tillgång till en hage. Ett boende var hos Elisabeth som jag lärt känna genom 4trail-gruppen vilket var ett riktigt roligt möte!

Färd med transport

Av en kompis som bott i Falun fick vi veta att staden var mindre rolig att rida igenom pga trafiken och vi löste det genom att John mötte upp Caroline och mig vid handelsträdgården i Lövhyddan och så fick vi åka en i taget tillsammans med Göta som redan var lastad.

Vi hade även gjort en missbedömning en dag på längden av sträckan och den kortades av genom att vi fick åka transport genom Folkärna och spara någon mil som ändå bara var asfalt. Den dagen blev lång ändå innan vi nådde Saladamm frampå kvällen, där John hade dukat upp en härlig middag och väntade hage till hästarna

Dalkarlsvägen

Utrustning

Vi red med sadlar som hade lite större anläggningsytan än en vanlig sadel (SportSaddle, Podium Champion) men vis av tidigare långritter hade vi med oss extrasadlar att byta med om det skulle bli problem.

Mjuka fårskinnssitsar på sadlarna som gör många timmars skritt bekvämare och smidiga sadelväskor med många fickor. Den första dagen red vi med bett, men sedan bytte vi till hackamore. Ventilerade lättviktshjälmar, tunna ridtights och sviktande stigbyglar med bred anläggningsyta.

Dalkarlsvägen

Natthagar

Två av hästarna går tillsammans hemma, medan Johns sto Göta står i en annan del av Stockholm och var förutom en dagstur med min häst på Bogesundslandet, helt obekant för våra valacker. De 3 första nätterna gick de därför i olika hagar eller i en hage som var avdelad med elband.
Efter dessa tre nätter hade de bara gräs i skallen samt hade blivit bekanta med varandra vilket gjorde att vi friktionsfritt kunde släppa dem i samma hage.

Dalkarlsritten

Hitta rätt

Dalkarlsvägen är till största delen uppmärkt med skyltar, men det var bra att ha med karta när märkningen saknades eller när vi behövde göra en omväg.  När varken det ena eller det andra räckte till, använde vi vid ett par tillfällen Google Maps när vi kom till större samhällen för att lokalisera oss.

Dalkarsritten

Värsta incidenten

Vi valde en gammal skogsväg på väg ner mellan Saladamm och Heby där Quick som gick först höll på att gå ner sig när vägen plötsligt övergick i sumpväg. Han fick kravla en bra bit med stor kraft för att kunna ta sig över till stadig mark och det var rätt läskigt. Jag fick gå en stund i skogen intill för att hitta ett ställe där John och jag kunde rida våra hästar säkert.

Efter händelsen var han helt lugn, medan vi fortfarande kan prata om skräcken vi kände..

Dalkarlsritten

Foder

Vi valde att rida i slutet av maj då våra hästar är invanda på gräs och kunde beta nattetid. Vi hade med oss påsar med kraftfoder som de fick till lunch och kväll, men det var inga större mängder.

Slutet av Maj och fram till midsommar är den absolut bästa tiden att göra en smidig långritt.

Det bästa

Det var att få umgås så många timmar med sin häst, man kommer varandra så nära och även i de mest bökiga situationerna finner de sig i att fortsätta färden utan protester. Vägen var mestadels vacker genom landskapet och det är en ritt jag gärna gör igen.

Sverige är ett så vackert land att rida igenom och i slutet av maj är det grönt och frodigt och väldigt lite insekter.

Have a Happy Trail!